Jobbets julgeneral är jag

 
Så skrev min chef när jag tidigare ikväll meddelade henne och några kollegor att jag har köp nytt julpynt till kontorets enorma julgran som bör dyka upp vilken dag som helst. Tydligen skulle den ha kommit redan igår.
 
Vi har de senaste jularna tyckt att de julgranskulor vi hade dels är för små för en så stor gran, men sen är det ju också roligt med lite förändring. Vi pratade därför på jobbet om att vi borde köpa nya kulor, etc. Till slut tog jag på mig uppgiften att köpa allt.
 
Det är som sagt en enorm gran, vilket innebär att vi behöver mycket pynt.
 
Två hela kassar fyllda med guldglitter, och i papperskassen ligger flera förpackningar med röda julgranskulor, samt en ny toppstjärna då den vi har haft tidigare jular gick sönder förra året.
 
"Jag har aldrig litat på någon så mycket" blev kassörens replik när jag sa till honom att det var tretton längder i det mindre berget av glitter och slog omedelbart in antalet i kassan med ett leende. Han undrade nog vad jag skulle med såna oerhörda mängder glitter till.
 
Det undrade även en lite tjej som var på Rusta med vad jag antar var hennes mamma. "Varför har du köpt så mycket glitter?" frågade hon medan hon nästan vördnadsfullt kände på det och jag fick förklara för henne att på mitt jobb har vi en jättehög julgran, och då behöver man mycket glitter.
 
Det kommer nog att bli en superfin julgran, tror jag, och förhoppningsvis slipper vi en viss persons mindre trevliga kommentarer om granen. Hen är för övrigt den enda personen på kontoret som inte har tyckt om vår julgranspyntning tidigare år.
 
Nu sitter jag med julmusik i öronen och mitt nya juliga doftljus tänt framför mig och funderar på om jag ska se på någon julfilm eller se om något avsnitt av Stargate SG-1 eller Stargate Atlantis för sjuttioelfte gången. Det är svårt det här...
0 kommentarer